JESUS I GAMLA TESTAMENTET

Gud är historiens Gud! Både det förflutna och framtiden är i Hans hand, och därför har Gud också genom sina sändebud i gångna tider förutsagt vad som skulle hända i framtiden. Detta brukar kallas profetia. Det finns fler än 300 profetior i Gamla testamentet som förutsäger Jesu födelse, liv, död och uppståndelse. Nedan följer några av dessa.

1. Jesus skulle födas av en jungfru (oskuld)

Profetia:

"Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son." – Jesaja 7:14a

Uppfyllelse:

"Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande...

Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas:  Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss." – Matteusevangeliet  1:18, 22-23

2. Jesus skulle födas i staden Betlehem

Profetia:

"Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar." – Mika 5:2

Uppfyllelse:

"När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: 'Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.' När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: 'I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten : 'Du Betlehem i Juda land, du är alls inte minst bland Juda furstar, för från dig ska utgå en furste som ska vara en herde för mitt folk Israel.'" – Matteusevangeliet 2:1-6

3. Jesus skulle hela de sjuka

Profetia:

"Säg till oroliga hjärtan: 'Var starka, var inte rädda!' Se, er Gud är här! Han kommer med hämnd, med vedergällning från Gud. Han kommer själv och frälser er. Då ska de blindas ögon öppnas  och de dövas öron upplåtas. Den lame ska hoppa som en hjort, den stummes tunga ska jubla." – Jesaja 35:4-6a

Uppfyllelse:

"Jesus svarade dem: 'Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:  Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap.  Salig är den som inte tar anstöt av mig.'"  – Matteusevangeliet 4:4-6

"När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: 'Förbarma dig över oss, Davids son!'  Och när han hade kommit hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: 'Tror ni att jag kan göra detta?' De svarade: 'Ja, Herre.'  Då rörde han vid deras ögon och sade: 'Så som ni tror ska det ske för er.'  Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: 'Se till att ingen får veta det.'  Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området. Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: 'Aldrig har man sett något sådant i Israel!'" – Matteusevangeliet 9:27-34

4. Jesus skulle bli förråd av en vän för 30 silvermynt

Profetia:

"Även min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig" – Psaltaren 41:10

"Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren."  – Sakarja 11:12-13

Uppfyllelse:

"Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste  och sade: 'Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.' De svarade: 'Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för.'  Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig.

Översteprästerna tog mynten och sade: 'Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.'  De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.  Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern.

Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats,  och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.Och jag sade till dem: 'Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.' Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver.  Och Herren sade till mig: 'Kasta det åt krukmakaren!' – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren." – Matteusevangeliet 27: 3-10

5. Jesus skulle lida och dö som Guds skuldoffer

Profetia:

"Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom

för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.

Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar  och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder.

Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe." – Jesaja 53

"Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Jag ropar och klagar, men min frälsning är fjärran...

Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket. Alla som ser mig hånar mig, de grimaserar och skakar på huvudet: 'Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom.'

Det var du som drog mig ut ur moderlivet, du gjorde mig trygg vid min mors bröst. På dig är jag kastad ända från modersskötet, från moderlivet är du min Gud...

Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig. Som rovlystna, rytande lejon spärrar de upp sitt gap mot mig.

Jag rinner bort som vatten, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. Min kraft är uttorkad som en krukskärva, min tunga fastnar i gommen. Du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, de har genomborrat mina händer och fötter. Jag kan räkna alla mina ben,  de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad..." – Psalm 22:2, 7-11, 13-18

Uppfyllelse:

"Jesus svarade: 'Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.'  Pilatus sade: 'Du är alltså kung?' Jesus svarade: 'Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst'  Pilatus sade till honom: 'Vad är sanning?'

Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: 'Jag finner honom inte skyldig till något brott.  Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?'  Då skrek de åter: 'Inte honom, utan Barabbas!' Barabbas var en upprorsman. Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.  Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel.  Sedan gick de fram till honom och sade: 'Var hälsad, judarnas kung!' och slog honom i ansiktet.

Pilatus gick ut igen och sade till dem: 'Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något.'  Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: 'Se människan!' När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: 'Korsfäst! Korsfäst!' Pilatus sade då till dem: 'Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något.' Judarna svarade: 'Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.'"

När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd.  Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: 'Varifrån är du?' Men Jesus gav honom inget svar.  Pilatus sade till honom: 'Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?' Jesus svarade: 'Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.'  Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: 'Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren.'"

När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata.  Det var förberedelsedagen i påskveckan, omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: 'Här ser ni er kung!'  De skrek: 'Bort med honom, bort! Korsfäst honom!' Pilatus frågade: 'Ska jag korsfästa er kung?' Översteprästerna svarade: 'Vi har ingen annan kung än kejsaren.'  Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

De tog med sig Jesus, och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata.  Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.

Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: 'Jesus från Nasaret, judarnas kung.'  Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska.  Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: 'Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung.'  Pilatus svarade: 'Det jag skrivit har jag skrivit.'"

När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner.  Därför sade de till varandra: 'Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den.' Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.

Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas hustru, och Maria Magdalena.  När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: 'Kvinna, där är din son.'  Sedan sade han till lärjungen: 'är är din mor.' Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.

Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas: 'Jag törstar.' Där stod en kruka full med ättikvin, och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun.  När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: 'Det är fullbordat.' Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna tas bort.  Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.

Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben.  I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.  Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.  Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.  Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat." – Johannesevangeliet 18:36- 19:37

6. Gud skulle uppväcka Jesus från de döda

Profetia:

"Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte. Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg, för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se förgängelsen." – Psalm 16: 8-10

Uppfyllelse:

"Den första veckodagen kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning.  Då fann de att stenen var bortrullad från graven.  De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem.  Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: 'Varför söker ni den levande bland de döda?  Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er medan han fortfarande var i Galileen:  Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen.'  Då kom de ihåg hans ord.

Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.  Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna." – Lukasevangeliet 24:1-10

7. Jesus skulle bli upptagen till himlen

Profetia:

"Herren sade till min Herre: 'Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.'" – Psalm 110:1

Uppfyllelse:

"När de nu var samlade frågade de honom: 'Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?'  Han svarade dem: 'Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.'

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.  Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem.  De sade: 'Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.'"  – Apostlagärningara 1: 6-11